Båda var stora egoister. Mytologi ja allt negativt. Båda skylde på varandra till oss barn. Vissa lyssnade på dem jag lyssnade men inte lika intensivt som det två. Båda ljög i fulla muggar. Livet mitt blev illa tilltygad. Familjen och släkten var emot mig, några gillade mig.
1. Inte ta barn på allvar
Många vuxna undviker att berätta om saker de tror är för svåra för barn att hantera, exempelvis en skilsmässa, men ofta skulle barnet må bättre av att veta vad som händer än att stängas ute. Däremot är det förstås viktigt att tänka på vilken nivå man lägger samtalet på, beroende på barnets ålder.
2. Utgå från ett vuxet perspektiv
Ett misstag vuxna ofta gör är att de inte ser barnens perspektiv. Om det exempelvis handlar om en skilsmässa kan det vara bra att reflektera över situationen utifrån barnets upplevelse. Hur skulle det vara om du själv råkade ut för en liknande situation som vuxen? Inkludera barnet i diskussionen för att hitta en bra lösning.
3. Värdera beteenden
En del vuxna tenderar att ha en ganska cementerad uppfattning om vilka beteenden som är bra och vilka som inte är det. Det kan exempelvis handla om att det är bättre att läsa böcker än att sitta framför datorn. Fundera på vad du utgår ifrån när du gör liknande värderingar. Är det verkligen ett problem eller antar vi bara att bokläsningen är bättre?
4. Generalisera i stället för att individualisera
Se upp så att du inte har en förutbestämd uppfattning om hur barn fungerar, som om de vore en grupp där alla fungerar på samma sätt. Passa dig för att ställa krav som blir svåra för barnet att leva upp till.
Försök i stället att skaffa dig en rimlig bild av vad barnet klarar av och vad man kan behöva hjälpa till med. För höga förväntningar kan leda till att barnet ger upp.
5. Över- och underdriva barns svårigheter
Om ett barn är med om något svårt finns en risk att vi förutsätter att han eller hon behöver hjälp. Men om barnet inte själv ser problemet finns en risk att situationen blir värre. Att i stället underdriva kan handla om att man inte tycker att barnet verkar ha det särskilt tufft, kanske i jämförelse med hur man själv hade det som barn.
Lösning: lyssna på barnen och låt dem själva uttrycka vilket stöd de vill ha.
6. Oroa sig för att barn ska oroa sig
När ett barn oroar sig för något är det lätt att som vuxen själv bli orolig. Risken är då att man genom sitt sätt att bete sig förstärker barnets oro. Vissa saker är förstås allvarliga och vettiga att oroa sig över, som mobbning till exempel, men om det handlar om att lämna ett barn på förskolan kan det vara bra att ta ett steg tillbaka och låta barnet själv känna att han eller hon klarar av situationen på egen hand.
7. Vara inkonsekvent
För ett barn är det viktigt att vardagen har en struktur och att de vuxna är konsekventa. Det kan handla om att hålla de gränser man sätter upp i vardagen. Börjar man backa från dem, exempelvis vilken tid det är läggdags, ökar risken för att det blir en förhandling varje gång det är dags att lägga sig. Att glida på gränserna skapar ofta bråksituationer, medan konsekvens ger en tryggare och smidigare vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar